Diskussionen om ett samordnat kreditregister
I Sverige diskuteras det på flera håll om att införa ett gemensamt nationellt kreditregister, likt de som redan finns på plats i länder som Norge och Finland. Finansinspektionen (FI) lyfter bland annat fram det i sin senaste Konsumentskyddsrapport.
Bakgrunden till diskussionen är att flera aktörer, bland annat låneförmedlaren Lendo, anser att det är för lätt att överbelåna sig till höga räntor. Detta trots att banker och långivare enligt lag är skyldiga att genomföra ordentliga kreditprövningar.
Lendo får stöd från flera håll och av allt att döma är överskuldsättning ett problem vars lösning skulle gynna samhället ur flera aspekter. Ett nationellt kreditregister skulle göra det svårare att dölja befintliga skulder för att bli beviljad nya lån.
Eftersom alla långivare skulle ha tillgång till samma register skulle de ha samma möjlighet att bedöma den sökandes betalningsförmåga. Det skulle i sin tur leda till ökad konsumentsäkerhet och färre oseriösa aktörer på lånemarknaden.
Om överskuldsättning i Sverige
Enligt Kronofogdens beräkningar finns det idag cirka 400 000 överskuldsatta personer i Sverige. Många av dessa blir skuldsatta för livet, med negativa effekter både socialt, hälsomässigt och på samhället i stort. Åtgärder som kan få ned denna siffra skulle kunna göra stor skillnad, särskilt förbyggande åtgärder som att införa ett nationellt kreditregister.
FI menar att högre kvalitet på kreditprövningarna skulle vara ett effektivt sätt att motverka överskuldsättningen i Sverige. Ett nationellt kreditregister skulle vara ett viktigt steg mot att ge långivarna en helhetsbild över konsumentens totala skulder.
Vad händer vid kreditprövningar idag?
Idag finns flera kreditupplysningsföretag på marknaden, som UC, Bisnode och Creditsafe, och dessa delar inte information med varandra. När banker och långivare hämtar sina kreditupplysningar från olika upplysningsföretag syns många gånger inte de sökandes alla skulder och följden blir att privatpersoner kan ta fler lån, trots att de redan har väsentliga skulder.
De lån som tas genom ett alternativt kreditupplysningsföretag (lån utan UC) innebär därför en högre risk, vilket gör att låntagare får betala högre räntor. Detta kan skapa en ond cirkel, särskilt för redan utsatta grupper i samhället.
De som är för ett nationellt kreditregister ser det som en lösning på ett stort samhällsproblem.
Så vad skulle skillnaden bli?
Införandet av ett gemensamt kreditregister skulle leda till mer kvalitativa och rättvisande kreditprövningar. Då försvinner det försvårande faktum att olika kreditupplysningsföretag har olika information som de inte delar med sig av sinsemellan.
Det nuvarande systemet gör det möjligt att samla på sig skulder på olika ställen som inte sammanställs någonstans; en skuld kanske bara syns hos UC och en annan hos Bisnode. Men med ett nationellt kreditregister skulle allt samlas på ett ställe.
Lendo menar att ett gemensamt register skulle minska överskuldsättningen, samtidigt som oseriösa aktörer skulle försvinna från marknaden. Till exempel kreditbolag som lånar ut till redan skuldsatta personer i utbyte mot en hög ränta och sedan kräver in höga förseningsavgifter. Ett samlat register skulle på så sätt öka skyddet för konsumenterna.
När skulle det kunna bli verklighet?
Om regeringen skulle besluta sig för att införa ett nationellt kreditregister, när kan vi då förväntas oss det? Det är svårt att säga i dagsläget eftersom diskussionen fortfarande är i ett tidigt skede. Just nu väntar vi på ny utveckling inom området.
FI har uttryckt en önskan om att regeringen utreder ärendet. Det skulle i sådana fall vara nästa steg mot införandet av ett gemensamt kreditregister i Sverige. Och det verkar finnas stöd från flera håll, men om och när det blir av återstår att se.